Om yrkesroller står det på aftonbladet idag och Jan Björklund tycker jag har så rätt. Den svenska vikten av att bli kategoriserad i ett fack. Hur viktig rollen är både på och utanför jobbet. Det var det som jag upplevde det jobbigaste med att vara arbetslös. Man var helt plötsligt ingen, ingen identitet. Jag undvek att hämta på fritids, utveklingssamtal i skolan, föräldrarmöte och alla sociala sammanhang där man riskerade att få frågan: Vad jobbar du med?
Ett ställe kända jag att jag kunde vistas på utan att få frågan, på ridskolan. Socialt umgänge utan att någon brydde sig om vad man jobbade med. Fortfarande är det så, det är ett ställe där man helt enkelt sällan pratar om sitt yrke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar