En vecka har gått ...

eller är det mer? Jag har inte varit så sugen att skriva. Förra helgen var det ponnyalsvenskan. Yngstas lag kom 4:a på söndagen och 4:a totalt av tre omgångar och 16 lag. Bra, tycker jag.

Idag har det varit hallonhoppning, ett stadie mina barn har gått förbi om de inte rider orutinerad häst. Det var inte många anmälda så yngsta fick vara med och gjorde en noll-runda med Crut. Eftersom jag ändå skulle vara förpassad till ridskolan kände jag att jag kunde vara med själv också. Hoppade Valdo på 70 cm. Hade det varit klubbhoppning hade jag inte hoppat mer än fram till 3:an men nu var det inte det så jag fick fortsätta och resten gick som en dans. Det är en härligt känsla att märka att 70 cm inte bekommer. Jag vet, 70 cm på stor häst är näst intill ingenting men har man inte balansen så är det mycket. Det var den jag idag upptäckte att jag faktiskt har fått.

Imorgon har jag helgjour. 26 hästar att ta hand om. Frukosten ska serveras kl 8.00

Jämlikhet - pyttsan

Jämlikhet hit och jämlikhet dit, det lär aldrig bli någon jämlikhet så länge mannen går över ån efter vatten. Jag vet inte hur många gånger jag har drabbats i arbetslivet av tron att jag inte kan. Va! Kan jag nåt?

Det är coolt att vara pappaledig. Det ska joggas i grupp, lagas mat och gärna ska det slås upp på förstasidan i lokalblaskan. Stor bild och orden "folk tittar lite när vi kommer". Sedan blir det en käftsmäll när det visar sig att barnen inte väljer pappa i första hand när det ska tröstas. Det tror ni, att något som kvinnor har övat på i generationer ska gå på en handvändning för er män?

Nej, jämnlikt kommer det aldrig att bli. Vi är bra på olika saker alla människor, män som kvinnor och tur är väl det. Lite ödmjukhet skulle nog däremot inte sitta fel.

Unghästarna

En liten bild på unghästarna vi lär oss att hantera och rida in på ridskolan. De är så sociala att de kommer gallopperande till staketet så fort man visar sig. Inte lätt att ta bild på hästar som helst vill stå och nosa i nacken på en.

Agilitytävling

skulle jag varit på idag men när jag vaknade hörde jag hur regnet piskade mot husväggarna och kände den hemska huvudvärken, en släng av lätt migrän. Så lätt att den fanns där men dämpades av två alvedon. Jag vände mig om och somnade om. Sovit, lackat vardagsrumsgolvet och varit i stallet med marktjänst är vad jag har gjort idag.

Väderfenomen över vättern (taget genom bilrutan)

Vi kom dit och vi kom hem

Målet är uppfyllt, vi kom dit, vi kom hem och det gick bra. Kl. 5 åkte vi hemifrån och strax efter halv sju, liiiite sena, lastade vi. Hästarna gick på transporten som om de inte har gjort annat och vi var klara på 5 minuter. Den försenade tiden tjänades alltså in med råge. Bra var det eftersom vi konstaterade att bilen bevhöver lite nya stötdämpare. Kunde "bara" köra i 70 men vi hade ju inte bråttom.

Jovisst, jag kör mycket stora bilar men inte är det samma sak som att ha två ponnyer på släp inte. Levande last som man måste vara rädd om. Man vill ju att de ska gå på transporten även nästa gång man ska ut. Det handlar om att köra bil med ett vattenglas. När man kört ut på motorvägen ställer sig hästarna till ro för att balansera, efter 3 mil kör du upp i en rondell. Hästen har ingen koll på vad som händer och helt plötsligt svänger man åt både det ena och andra hållet.

Blött var det, räddningstjänsten hade varit där på natten och länspumpat ridbanan. Halva framhoppningsbanan var vattenfylld så framhoppningshindrena var satta på kortändan, vilket gjorde korta anridnignar. Flertalet stora vattenpölar var tvungna att forseras för att komma runt banan. Jag var glad över att vi bara hade lagt halvenergi på att tvätta svansar.

Maken tog över fotograferingen då jag valde att titta när de hoppade istället. Man ser inte lika bra vad som händer när man ska fota. Vi har inga rosetter med oss hem men det är också bara andra gången som Murat är utanför hemmaplan och andra gången yngsta är det. Det gick jättebra, stolta föräldrar och nöjda barn.

Imorgon blir det äventyr

Vi ska till Forserum på lokal ponnyhoppning. Yngsta och mellan ska tävla. För första gången ska vi åka iväg ensamma med hästar i transport. Hela familjen minus äldsta som är hemma med hunden. Mitt mål är att komma dit, hem och ha en lugn o avstressad dag. Väckarklockan ringer 04:15 så det är nog dax att krypa till kojs. Återkommer med resultat.

Kom och hälsa på

Här bor Marvin. Ja, Marvin är hemma, han äter...
kvällsmat med nytvättad och nyklippt man, fast det syns ju inte på den här mörka bilden.Här bor Murat och man ser i alla fall öronen på honom.
Han har inte fattat vitsen med hålet mitt på kassen där nere. 12 kg hösilage får han i dessa till natten + 1 liter kornkross, 1 liter havre och ½ liter Lucern. (frukost 2 kg hösilage, lunch 2 kg hösilage)

Sakta men säkert ...

går det framåt. Nu är det damsugningen som saknas före lacken. Bilden är lite mörk men jag orkade inte gå efter den stora blixten. Den lilla skulle ha satt sig i fönstret och min skugga hade hamnat på golvet.Japp, såhär ser vår soffhörna ut. Bilden är tagen innifrån köket, trådbackarna som skönjas till vänster är vår garderob och er som aldrig varit här är där en ytterdörr.
Idag har jag inte slipat golv, jag har varit i stallet. Onsdagar är mammas dag, då rider jag. Håller på och tränar på galoppfattningar och kort galopp. Den lille Marvin som skulle gå i lösdriften i vinter fick vi lov att stalla in idag. Han har inte hajjat att han är valack så han betäckte stona. Risk för olyckor. Det blev stallets största box till stallets minsta häst. Hoppas vi kan byta med någon då det vä går åt lite väl mycket torv till en så stor box. En sak är om hästen är stor.