Vi kom dit och vi kom hem

Målet är uppfyllt, vi kom dit, vi kom hem och det gick bra. Kl. 5 åkte vi hemifrån och strax efter halv sju, liiiite sena, lastade vi. Hästarna gick på transporten som om de inte har gjort annat och vi var klara på 5 minuter. Den försenade tiden tjänades alltså in med råge. Bra var det eftersom vi konstaterade att bilen bevhöver lite nya stötdämpare. Kunde "bara" köra i 70 men vi hade ju inte bråttom.

Jovisst, jag kör mycket stora bilar men inte är det samma sak som att ha två ponnyer på släp inte. Levande last som man måste vara rädd om. Man vill ju att de ska gå på transporten även nästa gång man ska ut. Det handlar om att köra bil med ett vattenglas. När man kört ut på motorvägen ställer sig hästarna till ro för att balansera, efter 3 mil kör du upp i en rondell. Hästen har ingen koll på vad som händer och helt plötsligt svänger man åt både det ena och andra hållet.

Blött var det, räddningstjänsten hade varit där på natten och länspumpat ridbanan. Halva framhoppningsbanan var vattenfylld så framhoppningshindrena var satta på kortändan, vilket gjorde korta anridnignar. Flertalet stora vattenpölar var tvungna att forseras för att komma runt banan. Jag var glad över att vi bara hade lagt halvenergi på att tvätta svansar.

Maken tog över fotograferingen då jag valde att titta när de hoppade istället. Man ser inte lika bra vad som händer när man ska fota. Vi har inga rosetter med oss hem men det är också bara andra gången som Murat är utanför hemmaplan och andra gången yngsta är det. Det gick jättebra, stolta föräldrar och nöjda barn.